Välkommen till Johannas blogg!

Då är det bara tre dagar kvar till dagen D, beräknat förlossingsdatum alltså, som är på lördag. Börjar känna mig lite nervös inför den stora massakern som kan dra igång om en kvart eller om 2 veckor. Det är helt utom min kontroll och det är lite (mycket) skrämmande. Det går inte att säga, "nej, vänta lite, jag ska bara.." utan det är bara att gilla läget och låta naturen ha sin gång. Jag hoppas på att det blir ett snabbare förlopp än förra gången, trots att det gått 5 år och kroppen kanske "gått tillbaka" en del. Har tidigare hört att man räknas som förstföderska fysiskt sett efter 7 år, men någon sa 5 år. Anyway, jag ska försöka hinna/orka läsa lite i en bok som jag köpt, om själva förloppet, i förhoppning att känna att jag får lite koll på vad som händer i kroppen och vad jag kan göra för att underlätta, i stället för att kämpa emot som jag tror att jag gjorde sist. Men nu en kopp te och en chokladbit, mmm.

Trevlig kväll!