Välkommen till Johannas blogg!

Åh vilken underbar solig dag. Tog en extra lång promenad efter dagislämning eftersom jag skulle förbi vaccinationscentralen inför Egyptenresan. Jag tog en spruta för Hepatit A (eller var det B) innan vi åkte till Thailand i januari 08. Sen var jag gravid så jag fullföljde aldrig med de andra sprutorna så det var dags nu. Jag uppgraderade till Twinrix så jag måste dit och ta två sprutor till i år men då har jag fullgott skydd mot både Heptait A och B i ca 25 år.

Vi var också på polisstationen häromdagen och gjorde nya pass till R och T samt Lillan som gjorde sitt livs första. Om några dagar får vi hämta dem men vi såg på skärmarna att bilderna blev helt bedårande. Här är T's pass som nu är utgånget:



I dag blir det lugnt med lite fredagsmys och kanske en hyr-dvd. Är så sjukt trött efter att lillan vaknat flera ggr i natt. I morgon blir det först barnkalas och sedan vuxenkalas.

Ha en underbar helg i solen!

För exakt 6 månader sedan vid den här tiden så var jag en ganska så omtumlad kvinna, en nyförlöst sådan. Lillan var beräknad till den 20 sep och jag var säker (så säker man nu kan bli) på att få tidigare än utsatt datum denna gång. Jag jobbade min sista dag fredagen den 12 sep för jag ville vara säker på att inte åka direkt från jobbet till förlossningen och jag ville heller inte känna att jag inte hade avslutat/överlämnat allting ordentligt. Men istället fick jag gå hemma och vanka i 3 veckor innan det hände något. Med T gick jag över 8 dagar. Lillan ville inte vara sämre och lät vänta på sig hela 12 dagar innan hon till slut tittade ut torsdagen den 2 oktober kl 02.13. Platsen där hon tog sina första andetag var på Södersjukhusets förlossningsavdelning.


Lillan, 3 h, med landstingets kalsonger på huvudet

På fm den 1/10 hade jag tid hos specialistmödravården, eftersom jag då var i v 41+3. Jag hade haft lite sammandragningar på natten och knaprat panodil var fjärde timme. När jag träffade läkaren sa hon att slemproppen hade gått och att jag var öppen 3 cm. Hon gjorde då även en s k hinnsvepning som ska skynda på processen lite. Jag fick en tid för igångsättning på söndagen men läkaren sa att naturen nog skulle ha sin gång innan dess. Det var säkert mest psykologiskt att jag fick en tid.

Efter läkarbesöket åkte vi hem och jag minns att jag hade värkar i bilen som inte var helt smärtfria. Jag hyrde en film och köpte godis och lade mig i soffan under en filt och fortsatte knapra värktabletter. R körde hem T till farmor o farfar efter dagis och sedan flöt eftermiddagen förbi med småvärkar då och då. Jag minns att det började bli besvärligt runt kl 20 då vi kollade på Idol på TV 4. R masserade mig med "Peggy" - en trebent massagegolfboll - i ryggslutet under värkarna som kom med ca 10 minuters intervall. Jag minns inte riktigt men vi tog tid med hjälp av värktimer en hemsida på nätet där man kan klocka värkarna.


Peggy

Strax efter kl 22 ringde R in till förlossningen och då hade jag värkar med 3-6 minuters mellanrum men vi fick instruktioner att avvakta. Detta är inget som jag direkt kommer ihåg - för nu hade jag såpass ont att jag tappade fokus på allt annat än att rida ut varje våg av smärta - utan jag läser innantill ur förlossningsjournalen. Klockan 00.16 ringer han igen för nu börjar jag bli rädd för att jag ska föda hemma utan professionell hjälp - med T kom jag in när jag var öppen 8 cm och jag hyste förhoppningar om ett snabbare förlopp denna gång. Jag säger att vi måste åka in trots att inte värkarna kom tätare för när de väl kom så gjorde det rejält ont. Peggy hade jag nu bett dra åt h*****e.



Vi tar väskan, sätter oss i bilen och åker mot Södersjukhuset. Jag får några värkar i bilen men inte lika intensiva som hemma så jag tänker att "nu kommer de säga att vi ska åka hem igen och avvakta". Väl framme får jag dock värkar både utomhus och i hissen upp till avdelningen. Jag tycker att undersköterskan som mött oss i dörren tittar på mig som om "ja ja lilla gumman du har mycket kvar så spar på tårarna tills du behöver dem bättre". Vi visas till ett rum där jag får ligga och tycka synd om mig själv och hallucinera om smärtlindring medans det föds barn både till höger och vänster. Det är inte kul i det läget att höra kvinnor som vrålar av smärta, riktiga urskrik, när man själv har det framför sig. När någon väl har tid för mig så är klockan 00.40 - då skrivs jag in - och jag är då öppen 10 cm och lillan ligger med huvudet över spinae - den trängsta passagen. Tur att vi tjatade oss in!! Det är för sent för ryggmärgsbedövning men jag suger girigt i mig av lustgasen som om mitt liv hängde på den. Sen var det bara det svåraste kvar; krystandet. Men det gick till slut och ut kom lillan som sagt kl 02.13. En av de två lyckligaste dagarna i mitt liv!