Som i en dimma

Just nu känner jag att tiden bara flyger iväg, jag har inte riktigt koll på vilken dag i veckan det är utan måste tänka efter varje gång. Tänk så avlägset det känns att jobba, fast det inte var så längesen egentligen, "bara" fem månader. Men det var ganska lugnt för min del på slutet, jag utnyttjade min komptid varje dag, så jag har inte jobbat för fullt sedan innan semestern i somras. Ja ja, snart sitter man där på kontoret igen och undrar vad som hände? Ja just det, jag fick barn och var mammaledig ett år, det känns som om jag alltid jobbat..

Den här dagen har förflutit som i en dimma av sömnbrist. Mellan kl 03 och 08 var det 5 händelserika timmar hos oss; barnskrik, barnrop, amning, lakansbyte, dusch och ett par sängbyten. Jag som skulle logga när lillan åt.. jag har ingen riktig koll på det mer än att hon var vaken mer än vanligt pga all turbulens. Att jag sen slagit mig illa tre gånger idag är bara så himla typiskt; höften, armbågen och huvudet. Det senare dundrade jag in med i fläktkåpan när jag stod och lagade mat. Då kände jag bara för att ta en time-out; "jag återkommer klockan 08,00, vid brådskande ärenden kontakta någon annan". Men jag reste mig på nio och känner mig nu rätt okej trots allt. Men det får (MÅSTE) bli en tidig kväll.

Hoppas ni haft en bra dag!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0