Separatuttsångest
Lilla verkar lida av rubricerad åkomma. Eller "lida" och "åkomma" kanske är fel ord. Hon lider inte så länge hon får äta, äta och äta lite till. När hon sen ätit klart vill hon ligga kvar i min famn och känna tutt- och mjölkdoft i lilla näsan verkar det som för när jag lägger ner henne vaknar hon ofta och gnäller. Speciellt har de senaste nätterna varit stökiga. Hon har ätit massor men även varit orolig i magen verkar det som. Det är svårt att tyda de små liven ibland. Tänk vad det skulle underlätta om de kunda prata. Till saken hör att jag heller inte är lika mjölkstinn som tidigare. Har hört talas om att det förekommer faser när produktionen ställer om sig till ökade krav från konsumenten och att man då kan uppleva det som att man inte har tillräckligt med mat till den lilla. Det är inte osannolikt att det är så. Jag avvaktar lite till och ser vad som händer. Det är något jag har med mig från T's bebisperiod, att det mesta är faser och perioder som går över för att ersätts av nya.
Ha en bra dag!
