Välkommen till Johannas blogg!

Idag har vi varit på Junibacken. Vi hade bestämt träff kl 10 med Märsta-familjen och vi sladdade in på parkeringen redan 9.50. Vi kunde knappt tro det själva. "Vad har hänt? Vi är i tid och inte ens stressade eller svettiga.. Något måste gå fel, det är säkert stängt idag." Ja det var många tankar som korsade huvudet men allt var i sin ordning, tro det eller ej. Det var bara några ryska besökare som stod före oss i kön. Vi hade några jättetrevliga timmar där tills småtjejerna kroknade och behövde sova lite middag. Då tog vi vårt pick och pack och åkte hemåt.


Tjejerna i ett av alla lekhus.

På eftermiddagen tog vi en promenad till Medis för lite skridskoåkning men fy vad kallt det var. Det var en spontan grej, egentligen skulle jag bara ut o gå för att lillan skulle sova, så vi var inte rätt klädda för att stå vid en is och titta. Men T tycker att det är kul, hon börjar få kläm på det där med skridskor nu. Tror hon har haft dem i två år nu men det nog först i år som det lossnat och hon gillar det. Inte för att vi har varit iväg och övat så många ggr (tyvärr) men de har varit iväg med skolan ett par ggr också. Nästa gång ska jag klä på mig ordentligt och ta med mina gamla konståkningsgrillor och visa hur det ska gå till med lite piruetter :)

Skönt med helg efter (ännu) en intensiv vecka. Det har inte blivit så mycket dagis för lillan tyvärr. Hon blev hemringd i tisdags em och var hemma även ons & tors. Hon är inte direkt sjuk men heller inte sitt vanliga pigga, glada, livliga jag med aptit på både mat och livet. Allt tyder på att det är pga den sedan flera månader spökande tanden. Det började med att den missfärgades pga ett s k trauma. Hon slog i den helt enkelt. Sedan har den kantstötts och senaste veckan blivit mindre o mindre. Så efter ytterligare ett besök hos folktandvården igår så fick vi en aktuttid till en specialist på Eastman-institutet. Hon bedömde att tanden måste ryckas ut vilket ska ske nästa vecka.. Inget vi ser fram emot men förhoppningsvis slipper lillan det onda sen.

The cheeziest girls on söder!!

Mitt sömnprojekt går inte så bra.. Det blir för sent i säng varje kväll. Inte blir det bättre av vårt "äntligen-hemma-projekt" som innebär fix av kök, hall och vardagsrum samt då ångest-extrarummet. Men vi börjar se slutet. Snart slipper vi röja undan ett rum varje kväll för att hantverkarna ska få spelrum vilket oundvikligen innebär att det blir jätterörigt i ett annat. Både kök och hall är nu färdigsnickrade och målade och det som återstår i morgon för målaren är vardagsrummet. Det blir så frächt och fint, för ett kort tag åtminstone..

Kram!

Nu har vi också klarat av dag 4 och 5 av inskolningen. Dessa två dagar har lillan varit själv (dvs utan förälder) på dagis mellan 9-15. Det har funkat jättebra. Hon har inte protesterat vid lämning och hon har enligt rapporter verkat trivas under dagarna. Vid måltiderna talar om på sitt bestämda vis när hon vill ha mer mat, om hon vill ha vatten eller mjölk, lock eller inte på muggen etc. När det blivit dags att sova har hon självmant gått och lagt sig på sin kudde på sin tilldelade plats. Fantastiskt! En stor eloge till de härliga pedagogerna. I kväll har vi fredagsmyst och jag somnade i soffan, trött efter en hektisk vecka med inskolning, jobb och byggdamm. Vi hoppas få lite ordning i helgen. Det är meningen att vi ska ha barnvakt men lillan brukar bli sjuk då så jag tar inte ut någonting i förskott.

 

Då har vi klarat av dag 3 på inskolningen och vi känner oss redo, kanske... Det känns dock lite som om man har invaggat lillan i någon villfarelse om att dagis är som en öppen förskola där vi hänger tillsammans heeeela dagarna för att sedan i morgon räcka lång näsa och säga "ha ha, gick du på den lätta, jag drar till jobbet nu, harebrahej". Men förhoppningsvis så funkar det som det är menat; att man som förälder varit med i alla moment och därmed "godkännt" dem och att barnet därmed känner sig trygg i miljön och i det som händer där. Varje dag är den andra ganska lik på småbarnsavdelningen, just för att barnen känner trygghet i rutiner. Lilla E var hur som helst glad idag och fortsatte sitt undersökande, även under utestunden på förmiddagen då hon tog små promenader på gården på egen hand och när det var dags för vila somnade hon efter bara några rymningsförsök och lite "verbala" protester för sakens skull. 

God Natt! 

Då har vi klarat av dag 1 och 2 av de totalt 3 (!!) inskolningsdagarna på dagis. Enligt denna metod ska barnet vistas på förskolan 9-15 i två veckor, varav en förälder är med de tre första dagarna. Sen kan man gå och jobba men ska vara "snabbt tillgänglig" (som om man inte alltid är det som förälder). När det begav sig med T var inskolningen en långdragen process på 2-3 veckor där man i stort sett bara vände i dörren de första dagarna och sen fick lämna längre och längre stunder. Det här känns både bättre och sämre. Hade det varit första gången hade jag som förälder kanske behövt en längre invänjning, men nu när det är andra gången och dessutom på samma dagis som T (Ella får till och med en av de supergulliga pedagoger (=fröknarna) som T hade hela sin dagiskarriär) så känns det bra såhär. Det är tre barn som skolas in och alltså har föräldrar med sig och åtta "veteraner". Lillan verkar gilla läget och kollar mest runt men kommer ibland och sätter sig i mitt knä en stund. Hon äter med god aptit och somnade idag på vilan till skillnad mot igår då hon vägrade ligga ner på sin tilldelade madrass på golvet.

God natt!

Vi har efter snart 5 år i denna lägenhet tagit upp den icke avslutade renoveringstråden. Det är hall, kök och extrarum som ska få sig en omgång. Extrarummet ska inte bara hysa in kontor framöver utan även utgöra ett krypin till lilla E (gästsängen har fått flytta till soptippen). Steg ett blev att flytta 3 garderober från det ångestfyllda extrarummet till hallen. Det låter inte så avancerat men eftersom vi var tvungna att tömma dem och då samtidigt passade på att rensa ur en hel massa S K I T så tog det sin lilla tid. Men nu står de så fint i hallen och är alldeles rena och utrensade. 


.
Det är inte så märkvärdigt men med tanke på hur det var innan så är det en stor förbättring. En "före-bild" hade naturligtvis ökat effekten. Ska se om jag kan hitta någon. Vi känner oss hur som helst helnöjda. Ännu bättre blir det förhoppningsvis när snickaren varit här och byggt in dem.

Fortsättning följer...

Läste den här artikeln idag, synd att det är så..

Det här ska jag memorera innanför ögonlocken:

"För att undvika trötthet rekommenderar Torbjörn Åkerstedt minst sju timmars sömn per dygn, att man inte är vaken nattetid och undviker alla långa perioder av vakenhet."

Det är så himla viktigt, jag vet det, känner hur trög och långsam jag är nu när det blivit sena kvällar med fixande och donande och mindre än 7 timmars sömn på det flera nätter i rad. Jag borde åka på sömn-boot-camp till ett ställe på en lugn plats utan jobb, familj, pappershögar, tvätthögar, dator eller tv som distraherar och bara ägna mig åt yoga och att läsa böcker och sova i ett par dagar och nätter.

Samt gå o lägga mig för en timme sen.... 

zzzzzzzzzzzz

Ikväll har vi roat oss med att städa ut julen. Shit vad jobbigt det är. Men skönt också att bli av med allt "skräp" som var så mysigt att ta fram i början av december men som nu på slutet mest känns dammigt och kvävande. Jag kommer dock sakna ljusen i fönstren. Behöver införskaffa några smålampor, samt nya blommor, samt uppdatera lillans garderob inför dagisstarten på måndag. Det gäller hålla sig sysselsatt samt bidra till landets BNP.. I morgon ska jag till tandläkaren med lilla E för tredje gången. Hoppas vi får ut något av besöket för en gångs skull.


God natt!

Jag brukar äta en semla per år och det brukar ske på fettisdagen som brukar infalla i februari. Men i år blev det tjuvstart eftersom Tilda och mamma kom hem med såna här oemotståndligt fina semlor efter besök på kondiset:



Både godare och finare än förra årets semla som jag minns var lite av en besvikelse. Men vill ju gärna att årets enda semla ska vara både vacker och en kulinarisk upplevelse av rang.



- Jippie!!!!!!!!!



"Mommo" & "hjärtegrynet" som de kärleksfullt kallar varandra. Mamma ska ha en skylt som det står "Hjärtegrynet" på när T tar studenten... Vi får väl se :)

KRAM

Enligt det nyhetsbrev som jag fick på 15 månadersdagen förra veckan så kommer det hända en del på talfronten inom en snar framtid: "Denna månad kommer ditt barn förmodligen att börja använda flera nya ord. Var beredd på att ett av dem kan vara "nej" - ett ord du förmodligen kommer att få höra ofta och högt...." Ja det ska verkligen bli spännande att se - och framförallt höra - vilka ord som kommer ur den lilla munnen framöver. Nu är det mest "mammamammamammamammamamma" hela tiden. Jag är dock tämligen säker på att hon inte menar just mamma alla gånger utan att mamma är det ord som ligger bäst i munnen och därmed används mest.

Jag har verkligen dålig koll på vilken dag det är, det blir lätt så med deltidjobb på oregelbundna dagar och så massa helgdagar på det. Men i morgon är det fredag igen har jag förstått. T är hos mommo sen igår och kommer hem på lördag, och på måndag börjar hon skolan igen. Inte utan att det blir skönt med lite vardag och rutiner igen. Måndagen därpå tar lillan ett steg ut i stora världen, det är nämligen inskolningsdags på dagis då. Milstolpe! Jag har svårt att tänka mig att hon ska vara på dagis och inte i hemmets trygga vrå på dagarna. Hon kommer nog alltid att vara lilla lillasyster i mina ögon. Men det tar förhoppningsvis inte så lång tid innan vi alla vänjer oss vid det nya.

Ella har klätt sig i stövlar (på fel fot) och syrrans mössa och tar några varv i lägenheten.



På tandfronten inte så mycket att orda om som synes.

Ja, nytt år & nytt decennium som sagt. Om man skulle försöka sig på en sammanfattning av 00-talet? En tanke som kanske blir verklighet om jag får tid och inspiration. Tiden från 2004 då digitalkameran började användas är inte så svårsammanfattad, men innan dess, som dessutom är ganska länge sen, blir det svårare. 


2000-2009 - Vad hände egentligen?